Klockan är inte så mycket egentligen men, jag är lite trött ändå. Har dessutom ganska ont i ryggen av att sitta som skräddare här. Ska inte skriva så mycket, tänkte bara kika in en liten stund och få lite skrivet här.

Ja jag kan väl börja med att säga att Salem Al Fakir ska komma hit och spela i april. Jag=Lycklig, fast bara om jag kan gå det vill säga, kanske inte kan komma in om det är åldersgräns, är det det blir jag sur. Ska styra upp det här. Måste se karl alltså, han är en Gud. Dessutom har han klippt sig! Han ser mer, mogen, ut nu. Förut såg han lite naiv ut med lockarna, inget fel med det men man måste växa som artist och ja, människa också antar jag. Nu känner jag ju inte Herr Al Fakir så jag kan väl inte riktigt uttala mig om hur han är som person. Men, (vill inte börja med ordet men i en mening, men vad kan man göra?) det kortklippta håret med en vanlig snebena gör att han ser, ja som jag sa, mer mogen. Som om att han tar ett steg till i sitt liv. Antingen det eller så lessnade han helt enkelt på lockarna, vilket som, jag älskar det!

Tror faktiskt inte att jag ska skriva något mer, har så fruktansvärt ont i ryggen nu så jag måste lägga mig ner. Jag hoppas jag återkommer imorgon, säg till mig så jag kommer ihåg!

Adios gringos!

Varför ska det vara så svårt för mig att kunna skriva lite grejer till kreativt skrivande? Har ju i och för sig ingen bok, den ligger väl hemma någonstans, så jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Jag vet inte varför det är så jobbigt. Det är som om något blockerar mig. Visserligen kan jag ju skirva här i bloggen, men det är en annan sak, här skriver jag om i stort sett vad jag vill, i kursen måste jag hålla mig till t.ex. att skriva en dialog, en monolog eller att man får en situation och ska skriva utifrån det. Men grejen är att så fort jag ska skriva något som har med skolan och göra som jag egentligen måste skriva, då får jag någon form av ångest. Svårt att förklara utan att jag låter som en person som förmodligen hör hemma på psykhem men, det blir som om fingrarna krampar, det står helt stilla i huvudet och jag vill slå sönder datorn. Se där, jag hade rätt! Jag vet inte varför det är så här men, jag funkar som så att jag får panik och ångest när jag måste skriva något jag är tvungen till.

Vi går vidare.
Duktiga tjejen här som skrev igår då. Eller, inatt var det väl, för ca 16 timmar sedan. Woho! Nu kommer Felicia bli glad, det hoppas jag i alla fall. Slutar snart tror jag, kanske ca tio minuter eller så. Borde göra något, men jag vet ju f*n inte vad. Jag är så trött, och hungrig! Magen kurrar likt åskan. Ja inte just precis nu då men, för ca fem till tio minuter sedan.
Nu är det inte långt kvar av lektionen. Läraren står just nu och pratar om någon presentation man ska göra, vet inte vad det är presentation för men, det kan vara om detn stora uppgiften vi ska göra.

Nu slutar vi! Gud så skönt. Ska stänga ihop här och vänta på bussen. Har godis som jag ska äta i bussen med.

Adios mi amigos!
//Andreja

Jag har nyss gått igenom min blogg lite. Den 5:e mars fyllde min blogg två år! Yey!
Det jag även märkte var mina dikter och så. Vissa är jag nöjd över, andra halvnöjd över, men det är roligt.
Har även kollat in Felicias blogg, då det var ett tag sedan plus att hon bytt namn på den.

Som titeln säger; Tröttsamt. Allt är tröttsamt, precis allt. Blit trött bara jag tänker på att bli trött över tröttsamhet.
Fan, orkar inte skriva mer nu, klockan är ju fan halv tre. Skriver kanske lite imorogn för att kompensera för att jag skrev så lite nu.

Adjö!